Min brynstory

129

Jag frågade er på Instagram om ni ville se en längre version av min brynstory då jag, som många andra, plockade sönder mina bryn under ungdomens dagar och har i 7 år kämpat för att få tillbaka dem. Det ville ni, så here we go!

Ja, ni behöver inte skratta. Jag gör det redan åt er. Låt mig bjuda er på ett tunt tunt streck á la 90-tal, så här såg jag ut större delen av mina tonår… med varierande hårfärger och längd. Ni anar inte hur roligt jag haft nu när jag letat fram alla dessa bilder. Men här skäms jag mest. Jag plockade brynen tills det knappt fanns något kvar. Varför? Jo, för att det var trendigt då.

I mars 2010 började mitt intresse för smink och skönhet verkligen ta fart. Oh the skillz! Jag har alltid varit en konstnärlig person, men har aldrig riktigt hajat det här med bryn… förrän 2010. Här plockade jag inte bara mina bryn utan även rakade bort “svansen”. Why? Fråga mig inte. Jag tyckte uppenbarligen att det var fint?

Jag slutade att raka brynen och lät dem växa ut i omgångar där jag inte rörde dem alls. Dessutom har jag en moster som hade skönhetssalong ett tag som hjälpte mig att plocka fin form på brynen efter jag låtit dem “växa ut” i en månad eller två.

• 

• 

Det tog väldigt långt tid innan brynen inte längre var så glesa. Jag kunde fortfarande inte fylla i brynen, men det är en annan femma, men stråna började i alla fall växa. 2013 började jag skönhetsblogga, med tillhörande duckface, och började nog förstå innebörden av ett par snygga ögonbryn. Så jag försökte i alla fall. Här började jag även trimma brynen, alltså klippa dem, samtidigt som jag plockade väldigt sparsamt.

Sen kan jag själv erkänna att det här med ifyllning av brynen gick till en överdrift. Det blev för mycket, jag vet det idag. Undra om det är någon slags kompensation för alla år utan bryn? Men jag plockade fortfarande i alla fall väldigt sparsamt. Fast det jag undrar mest över är varför ingen sa till att det såg förjävligt ut?

Som tur är var bara det här övermålade brynstadiet just det… en fas. Brynen var fortfarande väldigt glesa 2014, men jag hade i alla fall fått tillbaka min “svans” igen. Och jag minns att jag var så glad över att ha hela bryn igen.

• 

• 

• 

Någonstans i slutet på 2014 och under 2015 hittade jag äntligen en brynform som passade mig. Svansen på mina bryn var fortfarande bara några strån, så att kunna fylla i dem fint kändes skönt på något sätt. Som att äntligen kasta av sig den där obekväma tröjan man burit på. Vid den här tidpunkten var de fortfarande tunna. Och även om brynen ibland har känts “ovårdade” så har jag bara låtit bli att plocka.

• 

• 

• 

Ett tag hade jag dille på att experimentera med färg.

När jag blev deprimerad, för typ 3:e gången, blev jag ordinerad att börja äta vitaminer eftersom jag fick i mig alldeles för lite i min kost. Sedan dess har jag tillsatt extra folsyra samt multivitaminer dagligen… och då började faktiskt både håret på skallen och brynen att växa. No joke.

• 

• 

Idag gillar jag verkligen både tjockleken och formen på mina bryn. Dock kan man väldigt tydligt se att den undre delen av brynet (röd markering) fortfarande är väldigt gles. Den är relativt färsk. Jag tror att det började växa för runt ett år sedan och jag hoppas på ännu mer hår där under 2018.

Men för mig har det gått så långsamt att få tillbaka mina sönderplockade bryn. Hos någon kanske håret växer mycket snabbare och hos någon annan mycket mer långsamt.