13

Min mamma talade ofta om för mig när jag var liten att man alltid skulle säga sanningen, men om det var min eller hennes sanning, det vet jag inte. Jag vet heller inte om hon skulle tycka att min sanning var den rätta. Finns det bara en sanning eller finns det flera? Finns det en sanning eller kan alla ha en egen sanning? Är lögn då motsatsen till sanning? Vems sanning är rätt och finns det fel sanningar?

Vår värld är uppbyggd på ett rätts- och felsystem. Vi vet innerst inne vad som är rätt och fel – tydligen, i alla fall vad jag har hört under min livstid. Men jag tänker på dem som gör brott eller de som har en defekt i hjärnan, vet de att det är rätt och fel, och om de inte vet, är då deras sanning ändå acceptabel?

Vems sanning lever vi efter egentligen? Om jag håller upp ett grönt papper och frågar vilken färg pappret har, vems sanning talar då du om du säger att det är grönt. Vem har bestämt att det är grönt? Vissa säger att ingenting egentligen finns och att pappret inte alls är grönt, det är bara ljusets strålar som tränger igenom det sk. Pappret att vi ska uppfatta det som grönt. Och om då en ”färgblind” person säger att pappret är blått, är hen bara färgblind eller lever hen bara efter någon annans sanning?

Om då en lögn skulle vara motsatsen till en sanning, vem kan avgöra att vems påstående som är sanning? Lögnen, som du tycker, kanske är någon annans sanning i det hela. Ett perfekt exempel på detta är skvallrande tjejer. En tjej har sett en annan tjej sitta i knät på någon annans kille och uppfattat det som väldigt intimt, medan en annan tjej har sett samma sak men uppfattat det som att tjejen kanske bara inte hade någon annanstans att sitta. Vems sanning är den rätta?

(bildkälla)

Det är svårt att inte ställa en massor av frågor som man aldrig kan få ut svaret på i en sån här stor fråga, men det kan även få en människa att tänka om i nya banor. Du kanske aldrig har tänkt på att det kan finnas någon annans sanning än din egen. Där kommer man kanske även in på en stor filosofisk fråga som ”har vi någon fri vilja?”, eftersom om vi lever efter någon annans sanning kanske den fria viljan är inpräntad på oss.

Men om man utgår från att det finns olika sanningar kan jag få ta och presentera ett exempel från SVD som tar upp olika sanningar om vatten: Vilken sanning känner du mest trolig?

1: (kemiskt): ”Vatten är en klar vätska med den kemiska formeln H2O”
2: (poetiskt): ”Det porlar och spelar och brusar, det dränker, bär båtar och rusar…”
3: (kristet-religiöst): ”Flodens vatten, det är tecknet på en kärlek utan mått…”(Svenska psalmboken 386); och: ”Han för mig till vatten, där jag finner ro…” (Psalt 23)

Detta är tre olika slags sanningar som på ett eller annat sätt speglar vad vatten är, det är bara det att man säger eller skriver det olika. Eller?

Det har även pratats om Jesus och Guds sanningar i all evighet och det som står i bibeln om dem. Hur vet vi att de talade sanning? Om de nu har funnits/finns, vem eller vilka skrev om honom och hur vet vi att det som står är sanning? De som skrev om Jesus och Gud hade kanske en sanning om dem, medan ett alldagligt folk kanske hade en annan sanning. Jag är inte troende för fem öre, men det är fortfarande spännande att tänka i de banorna.

Jag har i alla fall alltid undrat, vem är det som bestämmer vad som är sant och vad som är lögn. En medveten lögn kanske är din form av drömsanning och jag tror att det är därav mytomaner är födda. De kanske inte är en sjukdom som många säger. Det är samma sak som uttrycket ”du ljuger för att få kompisar” som man hörde när man var liten. Hur fel är det att imponera på någon om man själv tycker att det är en form av sanning?

Jag vet att detta blev lite rörigt och det är många trådar som kan plockas upp om och om igen. Men min slutsats är i alla fall att: Finns det olika sanningar, håll vid din egen! Finns det bara en sanning, ifrågasätt den! Jag försöker i alla fall att hålla mig till min sanning (om den nu finns).

Vilken sanning är din sanning?