Skönhet och ångest

76

Något jag inte pratar om så ofta är hur mitt skönhetsbloggande påverkat mig psykiskt. Jag skönhetsbloggar för att det är min stora passion, för att få utlopp för min kreativitet när jag sminkar mig, dela med mig av recensioner på de produkter jag testar och att kommunicera med lika stora skönhetsnördar som jag själv. I sin tur har det öppnat nya dörrar som jag aldrig trodde skulle öppnas för mig.

Efter att jag gick in i väggen i slutet av 2012 har både bloggen och skönhetsintresset varit min väg tillbaka till en “normal” vardag. Och jag kan nog säga att 90% av mina upplevelser och allt jag varit med om har varit positiva och jag känner mig otroligt hedrad över de möjligheter som dykt upp, de vänner jag fått och alla fina läsare/följare som stöttar mig dagligen.

Men de där 10% som inte varit positiva kan ibland kännas mycket större än vad de egentligen är. Det är lätt att måla upp en bild av att ingenting påverkar en, att jag inte jämför mig själv med andra eller att den där ENDA elaka kommentaren av hundra positiva inte etsar sig fast på hornhinnan. Men det gör det, inte lika ofta som förr – men det händer. Ibland känns det som att det är allt hela skönhetsindustrin handlar om, att bli bedömd och betygsatt även om man vill det eller inte.

Blev otroligt berörd av Camillas inlägg tidigare i våras om detta med att ha en nischad blogg och jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig känt samma sak. Främst under min fotografutbildning blev prestationsångesten och trycket för stort att jag till slut hatade allt som hade med foto och skapande att göra, men som skönhetsbloggare också. När man börjar känna press och ångest inför någonting som ska vara roligt och eventuellt läkande kanske man behöver ta en funderare om det är rätt forum, ta en paus eller kanske bara komma till insikt att allt det där egentligen inte är viktigt.

De verktyg jag använder kanske inte passar alla, men om det kan hjälpa någon så… Jag har bl a. ett filter där kommentarerna sållas bort direkt om de innehåller vissa ord utan att jag behöver se dem, ett tips om man känner att det är någonting man inte kan hantera. Och det där med prestationsångest och att jämföra sig själv med andra har jag också bearbetat genom att försöka vara glad åt andra människors talanger, framgångar och lycka istället för att sitta grön som avundsjukan själv – det hjälper liksom ingen. Det är svårt, men det går. Känns det ändå omöjligt är det bara att trycka på avfölja-knappen, hur tråkigt det än känns så kanske det är det som behövs just då. Det finns ju inget som säger att du inte kan komma tillbaka i framtiden.

Det jag brukar säga till mig själv är att det finns bara en av mig, jag är unik och att det egentligen inte finns någon anledning till att vara avundsjuk eller att jämföra mig med någon annan, för det finns ingen annan som gör exakt det jag gör. Det är lite som att jämföra en apelsin och en zebra. Jag gör det jag tycker är roligt och duger inte det för någon annan är det deras problem. Idag är det inte svårt för mig att sålla bort det negativa, men det har tagit sin tid. Jag kan lyckligtvis säga att min blogg idag är skapad av glädje och lycka över att ha ett sånt roligt intresse som man kan dela med andra.