Bakom stängda dörrar

366

Det pågår nu någon slags tyst uppdelning av de som tagit ställning emot orättvisor och felaktigheter och de som väljer att skita i det som pågår bakom dörrarna för att ”inte lägga sig i” eller ”slippa göra sig osams” med folk. Och jag blir förbannad att man pekas ut som en mob för att man vill ta avstånd från något som inte känns rätt.

Just nu känner jag mig så långt i från det här skönhetscommunityt som vi en gång byggt upp.

Människor som jag följt och sett upp till står helt plötsligt inte för allas lika värde och tycker att det är viktigare att hålla sig vän med branschmänniskor istället för att stå upp för saker som egentligen borde vara självklara. Att fortsätta stötta företag bara för att det gynnar en själv trots att man vet om vad som hänt och fortsätter att hända tycker det är otroligt själviskt.

De kallar det för ”drev/bojkott/cancelling” där det sägs att en “måste” tycka på ett visst vis för att “få vara med” och inte för att man själv vill. Det är absolut inte vad det handlar om. Det handlar om att stå upp för de som blivit felaktigt behandlade.

Själv kommer jag aldrig stötta företag vars frontprofil eller företagets ledning beter sig illa/rasistiskt/homofobiskt/transfobiskt mot anställda, samarbetspartners eller kunder. Jag kommer heller aldrig stödja företag som ljuger folk rakt upp i ansiktet för att rädda sitt eget skinn. Jag kommer aldrig stötta företag där det pågår mobbing eller utnyttjande av människor.

Sen är det upp till företagen att bevisa att de kan göra om och göra rätt. Det kanske inte alltid är med illvilja saker händer. Och alla förtjänar så klart en andra chans till att göra saken bättre. Men det är som sagt upp till de det berör att bevisa att de kan be om ursäkt och bli bättre. Och sker det ingen förändring så inte är det uppenbarligen inte en viktig fråga för företaget.

“Om jag ska bojkotta alla företag som gör fel så finns det till slut inga kvar”. Nej, så är det. Tråkigt men sant. Men om vi fortsätter stötta dessa företag vars arbetsförhållanden är dåliga eller det pågår andra saker som inte hör hemma på en arbetsplats, så kommer det aldrig bli någon förändring. Och vem är det som bestämmer var gränsen går? Det kan man väl bara göra själv. Men det finns ju många andra företag vi kan stötta som faktiskt har en bra företagskultur och gör rätt.

Det absolut viktigaste är att vara källkritisk. Gör din egen research och ta ställning. Absolut. Känner du att du inte har tillräckligt med information, prata med folk, ifrågasätt, fråga om det är någon som vet något eller var du kan läsa om det och ta ställning utifrån flera olika källor och inte bara en.

Man behöver absolut inte tycka som någon annan. Men om man nu vet om hur klimatet och läget är på ett visst företag och fortsätter gång på gång att ignorera detta och stötta dem, vet i alla fall inte jag hur jag ska kunna lita på hen eller hens omdöme i andra frågor. Jag, personligen, förstår bara inte hur man kan stötta företag som inte behandlar sin personal med respekt och fortfarande ha gott samvete när man handlar där? Då får man ju leka skenhelig, men tro inte att det inte syns igenom.

Jag hoppas ju så klart att ni som följer mig delar samma värderingar som jag gör, men det är absolut inget tvång. Att det är därför du är här. Att inte skicka era pengar till eller stötta företag som t ex. växer på att avverka anställda som gamla strumpor för att de inte ställer sig i ledet och är tyst. Företag med ”alla är utbytbara” som internt motto. Eller företag som jag skrev ovan, där det pågår andra konstigheter.

Det är lätt att säga “du borde ha agerat tidigare istället för att gnälla nu” för t ex. egenföretagare eller personer med chefspositioner. Och varför säger man inget förrän efteråt? Som “vanlig anställd” kanske man inte vågar säga något. Sen är det inte lätt att tänka på allt man ska fråga eller hålla koll på. Får man ett drömjobb eller ett jobb efter lång arbetslöshet är inte “vad händer om jag blir dåligt behandlad och säger till?” eller “vad ska jag göra om jag blir sjuk eller uppsagd?” de tankar som snurrar i skallen just då. Det är lätt att vara efterklok och man lär sig hela tiden. Det är också kanske pga. att man skrivit på ett avtal som gör att man inte FÅR prata om läget på en arbetsplats, om en inte tar till en advokat för att reda ut situationen.

Helt ärligt tror jag att människor kommer att ändra uppfattning den dagen de själva blir kasst behandlade, utnyttjade och blir sjuka av en arbetsplats eller uppsagda på grund av t ex. inget kollektivavtal. Jag tror det är svårt att förstå hur det känns om man inte varit med om det själv, även om man kan tycka att det inte är så svårt att visa lite empati.