Jag har själv erfarenheter av ett par copycats. Min mamma sa alltid att jag skulle ta det som en komplimang att någon tycker att jag klär mig snyggt, har en snygg blogg eller en ny frisyr.

Det finns två typer av Copycats:

Den första Copycat:en är inte alls medveten om att hon/han kopierar saker som de sett, utan tror själva att de är de själva som kommit på grejen/trenden osv. Det kan ta från sekunden de sett vad de gillar till flera veckor efteråt innan idén ploppar upp. (Detta är väl ingenting man kan bli sur på egentligen, för jag är antagligen en sån också? Men jag tycker att jag ändå har min egen stil på det mesta, måste inte ha alla märkeskläder för att det ska bli snyggt)

Den andra Copycat:en är helt medveten om att han/hon kopierar saker. Man kan se personen ena dagen utan slips t ex. Och nästa dag börjar han eller hon använda slips febrilt tills  personen märker att detta inte längre är någon trend. (Det som gör mig sur här är att jag ett flertal gånger försökt konfronterat personen men hon som det är i detta fallet vägrar inse att hon fått idéer från mig. Jag kommer bara ihåg hur det var när jag gick på gymnasiet. Veckan innan jullovet hade jag köpt ny jacka och precis klippt mig, när vi kommer tillbaka efter lovet ser jag människan i exakt likadan jacka och likadan frisyr.. Sen dess har det väl inte varit så extremt, men jag märker att då och då får hon en släng av “Molly-trenden”)

Vad kan man då göra åt saken?
Det är inte alltid att man kan göra någonting åt det. Man kan ju göra som jag och prata med personen och kanske be henne eller honom att försöka hitta en ny stil. Vill man vara lite extra snäll så kan man kanske till och med hjälpa henne/honom. Det vore ju faktiskt en skjysst grej. Men då är det viktigt att man är seriös och ärlig och inte slänger på personen första bästa plagg man ser i affären.

Hur känner man då igen en Copycat?
Det går att urskilja Copycats, men det är för ett tränat öga. Har man någon man misstänker för att kopiera just dig kan man kanske hålla koll för att bli helt säker, om man är en sån person som orkar med sånt förstås. Sen kan man ju helt enkelt bara strunta i det också, om man är sån.

2 kommentarer

Bia 26 juni, 2008 - 22:04

I skolan har jag alltid tröstat elever som blivit “härmade” i något de kreerat, en teckning, en lerfigur etc. Tröstat med att de ska vara stolta över att någon gillar deras verk så mycket att de vill göra likadant. Det står jag för fortfarande! Men nu blev jag tveksam…vissrligen skulle jag bli stolt som en höna om någon kopierade min usla klädsel…ha,ha… Fast…inte vill man ha en massa kopior springandes i stan..!

Himla snygg blogg har du!
Jag vill göra om min hemsida till bloggvarianten, helst med wordpress. Går det att ha samma webbadress ändå?

Kul att hitta hit, det gjorde jag via iFokus.
Ha det bäst!
Mvh/Bia (nemorosa)

Molly 26 juni, 2008 - 22:50

Bia: Kul att du gillar min blogg 🙂

Det beror väl lite på vilken situation man hamnar i.. Jag kan å andra sidan tycka att det kan vara rätt kul ibland om man ser någon eller något som man vet kommer från en själv. Men jag hamnade i en liten konstig situation, så jag har en liten annan syn på det.. Men det är ju tur att man kan inspirera någon i alla fall 🙂

Jag är inte helt insatt i det här med hemsidor osv, har fått ganska mycket hjälp. Men det jag har gjort är att bara skaffa en blogg och sen skaffat en domän för att få den adressen jag ville ha. Men det borde gå.

Ja, vad kul.. lade precis ut min adress där. Trodde ingen skulle kolla ändå 😛 Haha.

Detsamma!
/Molly

Kommentarer är avstängda.

Du kanske också gillar

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse. Vi hoppas att det är okej, annars kan du skippa det. Acceptera Läs mer