Mollys Blogg

Sjukt.

Igår var jag på sexparty som var trevligt. Kände mig dock jävligt tråkig, och vuxen. Drack varannan vatten (12 000 vuxenpoäng till mig) och pratade mest om mig själv vilket jag gör när jag blir lite obekväm. Hade jag varit Jouline hade jag tejpat igen käften på mig (om jag inte var jag då).

Sen blev jag förbannad. Skulle ha gått hem efter sexpartyt men hade verkligen ingen lust så jag följde med brudarna ner till krogen. Lika tråkigt som vanligt.. några fulla människor dansade. Och sen blev det riktigt pinsamt.

Två brudar gick upp på bardisken och dansade. Visst, det funkar på en countrybar i USA eller film, men inte i Västervik. Jag skämdes! Och inte nog med det, den ena bartendern stod och tog kort på det och skrek typ ”Snyggt! Sexigt!”. Pinsamt gånger två.

Aja, förbannad som jag var skulle jag vara jävlig. Så jag gick fram till bartendern och frågade om det var hygieniskt att folk stod och dansade med sina skitiga skor på en bardisk där det serveras mat och dryck. Han blev helt ställd (Jag skrattade inombords). Sen sa jag att jag aldrig skulle äta där igen för att jag tyckte det var så äckligt (fast jag egentligen bara störde mig för att jag var förbannad).

Han fattade ingenting, stod och gapade typ ”Men vi måste ju servera mat, annars får vi inte sälja alkohol”. Men när jag sa att de kunde ju förbjuda folk att dansa på bardisken så veknade han lite och sa att jag hade rätt. Och för att bre på ännu lite mer så sa jag att det var oprofessionellt att ta bilder på dem och skrika sexistiska saker, då veknade han ännu mer och skämdes lite tror jag.. om han ens fattade.

När jag sen skulle gå fram och beställa öl så stod han där, men jag pekade på den andra bartendern (som alltid är så himla snäll mot mig) och frågade honom om man fick ”äckelhetsavdrag”. Jag fick 5 kronor rabatt.

Töntigt, jag vet. Men jag är sån. Hellre det än att dansa på en bardisk.

Nu ska jag kolla på Idol eftersom vi inte ”fick” titta på det igår.
Hörs!

Kenny -  Hörrö, vet du? Jag kan lära dig allt om tjejer, det är jättelätt!
Pontus – Okej.
Kenny – Är du rik?
Pontus – Nae.
Kenny – Är du berömd då?
Pontus – Nae.
Kenny – Har du skivkontrakt då?
Pontus – Nae.
Kenny – Amen du kunde väl ha sagt nåt med en gång? Det här kommer du bli jättesvårt, jättesvårt!

Hahaha, så jävla king han är!

..må vara äckliga för vissa. När man är arg, ledsen eller stressad så är det faktiskt underbart. Men att en sån liten grej som är dålig för kroppen kan vara så bra för själen, det förstår jag inte.

Med dem orden säger jag godnatt!

VARNING! En del ironi kan förekomma i inlägget.

Jag vet att man inte ska gå runt och vara arg. Jag vet ju det, men ibland kan man helt enkelt inte låta bli. Även att jag inte vill bli arg, jag vill vara den där som trycker upp handen i fejat på dig och säger ”Whatevah!”. Men jag är inte sådan.

Jag överanalyserar allting och tänker oftast ett steg för mycket, det är skitjobbigt. Jag har också en tendens att ta saker och ting personligt. Men bara för att jag beter mig på ett visst sätt ena gången så behöver det ju inte vara så nästa gång? Jag är faktiskt inte en robot, jag är inte så förutsägbar som ni tror att jag är. Jag reagerar olika varenda gång.

Men i alla fall så bestämde jag mig för att försöka att inte vara arg. Jag orkar helt enkelt inte slösa energi på folk som är dumma i huvudet eller människor som jag inte går ihop med. Jag ska försöka koppla bort allt skitsnack och bara blåsa ut det ur skallen, det borde jag ju vara bra på? (jag är ju så blåst menar jag… -ett mycket ironiskt skratt uppenbarar sig-) Haha! Det kommer att bli svårt.. Men jag kände mig så himla harmonisk i mig själv när jag gick till affären förut och bestämde mig för försöket. Den känslan är mycket välkommen tillbaka igen!

Och jag ska heller inte bry mig om någon har något problem med vad jag skriver här på bloggen. Det är min blogg, jag skriver precis vad jag vill eftersom Sverige är ett sånt bra land där man har yttrandefrihet. Och man kan säga att bloggen är som mitt eget lilla land där jag får svära, beklaga mig, oroa mig, pladdra om allt osv. precis hur och när jag vill. Om det är någon som har problem med det jag skriver.. så tjut då? Skriv om det i din blogg eller dagbok, eller gå och tjut ut till pojkvännen/flickvännen/mamma/pappa/hund/kungen om det känns bättre.

Puss puss från en harmonisk varelse.

… jag hade en riktig bästa kompis?

Jag avundas alla med en bästis.. som man kan umgås med i vått och torrt. Som man kan ligga och feta i soffan med, som man kan gå ut och festa med. Alla verkar ha någon. Men inte jag. Man ser dem på bild och ser hur roligt de har.. Man ser dem på stan och ser hur mycket de älskar varandras sällskap.

Jag hade en bästa vän. Men sen försvann hon och sen dess vet jag inte vad som har hänt.

• Har jag blivit intolerant för att skaffa en ny bästa vän?
• Har jag automatiskt stängt ner för att inte bli ledsen igen?
• Är det mig det är fel på?
• Är det för att ingen vill vara min bästa vän längre?

Det känns som att på sista tiden när jag har träffat människor som jag gillar så umgås man ett tag. Sen slutar han/hon att höra av sig. Man ringer och försöker få tag i personen utan någon framgång. Sedan hör eller ser man att den hittat en ny bästa vän. Som att jag inte dög? Som att jag behöver behandlas som en blodhund med rabies.

Har funderat på detta en längre tid. När är det mitt hjärtas tur att få glädjeskutta lite? Jag blir faktiskt lite deprimerad av tanken. Man kan ju inte tvinga på sig en bästa vän precis.

Jag får väl helt enkelt vänta tills han/hon kommer och tar mig med storm. En sån person som man inte väljer att älska, utan gör det av ren instinkt. En person man kan prata med om allt och ingenting. En person som älskar mig för den jag är, en person som jag kan älska för den han/hon är. En person man kan ringa när man mår dåligt, eller när man bara vill snacka skit. En riktig vän.

Jag väntar, men.. ”Verae amicitiae sempiternae sunt”.
Trodde jag ja.

Love and joy
can in a wink of an eye become
fear and loathing.

Feelings confuses me
when it all comes around.

But I’m rather sad than nothing,
I’m rather filled with hatred,
I rather feel anger and despise.

Happiness is a short moment of life
But life itself  is a short moment of feelings.

Hate and sadness is a short moment of real life
How can I bee happy when I’m sad?
It’s easier to be sad when I’m filled with love and joy
Pain brings you back to the reality .

The only thing that compansates pain..
is more pain.

Fick ju en del poesiböcker igår när jag fyllde år. Ev av dem läste jag ut på mindre än 30 minuter, kunde inte sluta.. allt var så vackert, allt var så sant. Har hittat mig ett par favoritdiktare :) Så därför tänkte jag att jag skulle citera ett par dikter som berörde mig jättemycket.

—————————————

”Nebraska Vällingby
- alla törs inte bli amerikanska massmördare

Inte rymde jag
Inte sa jag emot
Inte pratade jag för högt
Inte smällde jag i deras dörr
Inte stack jag kniven i hennes bröst
Inte sköt jag honom med hans gevär

Jag bara väntade väntade väntade
Inuti mig & här

Jag jag undrade en del:

Varför är jag fel
Blir aldrig hel”

BODIL MALMSTEN

—————————————

Sedan bara ett litet citat från dikten: Till Lisa

”Jag kände dina kjolar
svepa som en vind
och i mitt inre
smekte någon lätt min kind”
ELIZA HORN

—————————————

”Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med desamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.”
EEVA KILPI

© Brombers Bokförlag AB och respektive upphovsman, 2007.

—————————————

Detta är tagit ur boken ”Hunger – dikter FÖR UNGA i urval av Ylva Eggehorn”.Jag kan knappt lägga ifrån mig boken. Dessa tre dikter och många fler fick mig att sväva på moln, befinna mig i en annan värld. Som i ett vakuum där jag aldrig kunde bli berörd av något annat än ord. I denna bok får man smakprov på flera olika diktare för att kunna hitta sin egen stil, vad man tycker om för poesi.

Jag rekommenderar boken starkt till mina unga medmänniskor som gillar poesi. Det finns mycket att välja på! Jag fick även en bok som heter ”Kärlek och Uppror – 210 dikter för unga människor” som jag också rekommenderar. Många olika diktare och några av dem fanns också med i Hunger-boken. Också en mycket bra diktsamling om allt och ingenting. I like! Sen fick jag tre till böcker som kommer att läsas inom kort :)

Många av dikterna kan jag själv tro att jag har läst tidigare och en del av mina dikter påminner om vissa fraser, vissa baktankar osv. Antagligen därför jag fastnade så för dem, för de är så lika till mitt tankesätt och mina dikter/min poesi. Funderar på att kanske själv skicka in en diktsamling till ett par bokförlag, när jag själv känner att jag har ett bra startfält :) Att jag inte tagit tag i detta tidigare? Jag är en estetisk människa som gillar musik, språk och bild. Dags att låta allvaret börja ta tag i mig.

…vi känner alla någon, eller hur?

När tillit, ärlighet och öppenhet är överskattat. Det är då man tar till det där lilla extra och hoppas på att man ska bli accepterad.

När vi kommer till känslor är allt lite mer diffust. Man kan inte rå för dem, men ibland vill man bara slänga dem i väggen.

Sen återkommer man ju till att människan är självisk, och jag tycker att är man självisk så är man ond.

Shattered glass all over the floor
What have I done?

It wasn’t like this before
I can’t hide and I can’t run.

I don’t belong here anymore
All I can do is to stare into the sun.

Everything around, I ignore
A soul? I don’t have one.

Another lie
Another life.

Vi tror att vi är så generösa, vi tror att vi gör saker för andra människor,
vi tror att vi är snälla och tänker på alla andra.

Men att tro är inte detsamma som att känna det.
Vi blir grundlurade av oss själva.

Jag har sett det nu, och kan förstå. Kan du?