Arkiv för ‘Ångest’

Jag har haft en så jävla sjuk natt.

Det började med att runt 2 så vaknade Kalle med att han blev rädd för nånting och studsade ur sängen och ner på golvet, givetvis blev ju jag livrädd också.

Och sen började jag att drömma mardrömmen. Jag har så ont i hjärtat att jag tror att jag håller på att dö, jag måste andas för att slippa få en jävla attack. Men jag kan inte sluta tänka på den, det hemskaste som kan hända för mig. Jordens undergång. Spaceshuttles, packa, gråta, panik, komma fram, lämna papper, scannas, vänta, oroa sig för alla andra, dagarna innan, katastrof, Var är Kalle?, ska vi hinna? Bla bla bla bla. Kan berätta in i minsta detalj sen när jag kommer hem.

Nu ska jag sminka mig och sedan åker vi till Växjö.

Nej, nu har jag inget liv.

Har legat i soffan och tittat på Eastwick, gått till köket och gjort mat, lagt mig i soffan igen, gått på toa, lagt mig i soffan igen. Hela dagen. Inget annat. Vilket roligt liv, och vilket roligt lov. Idag har det spöregnat större delen av dagen, men det gör inget. Det gillar mina balkongväxter.

Imorgon blir en rolig dag. Ner till AMS för att skriva in mig igen, till Socialen för att fråga om jag kan få pengar, men jag räknar inte med det. Sen får vi se.. kanske kan få köpa mig ett rep för mina sista 100 kr och gå och hänga mig nånstans?

Jag borde egentligen vara hur glad som helst. Sommarlov, ingen press, ingen kärring som tjatar, inga läxor. Jag bokade midnattsvisningen för Eclipse (29/6) idag. Jag vann även Lindas goodiebag och ett E.L.F-paket har varit på väg sedan 2 veckor. Det är ju jättekul! Men jag kan inte vara glad just nu. Ingen skola = inga pengar. Jag kan inte bara tänka nu, på nuet – utan jag måste tänka på framtiden. Och pengar, det gör en människas hela liv. Och självklart kom tv-licensräkningen också denna månad, fan vad bra!

Har fått tårar i ögonen ungefär varannan timme och gråtit mer än 10 gånger idag. Normalt? Jävla skitliv i en skitstad där man inte ens kan få ett litet fjuttigt sommarjobb!

Fy fan vilken rolig människa jag är just nu. Deprimerad och bitter. Allt är skit!
Någon som vill byta liv?

Jag vaknade vid 09.54, helt kallsvettig och helt förvirrad. Det är varmt så in i helvete här hemma, kletigt och självklart har jag bitit mig i tungan under natten så tungan är helt svullen på vänster sida. Jag har drömt så jävla skevt, ingenting har hängt ihop, grymt jobbigt.

Nu har jag varit borta mycket de sista dagarna, men det har varit så mycket annat. Men nu! Nu har jag hur mycket tid som helst (vad jag vet i alla fall). Och eftersom mitt knä ser ut som en trasig hallontårta kan jag inte gå så mycket, det är jättesvullet idag. Så jag tänkte mest röra mig till balkongen och sitta där större delen av dagen.

Och idag väller ångesten över. Inga pengar, inget sommarjobb, nu har typ alla klasskamrater flyttat vidare eller hem igen. Saknar alla jättemycket redan! Hur ska det gå? Jag undrar liksom bara hur man ska ha råd att bo och leva? Ca. 3000 i räkningar varje månad (endast för mig) och inte ha några pengar, roligt!

Var i Gamleby igår, var på inflyttningsfest/30års-fest, och sedan fick jag skjuts ner till stan för att träffa Kalle. Men hittade lilla Ida som jag inte pratat med på superlänge, men det var i alla fall jättetrevligt :) Hon är nog den som jag faktiskt har nånting gemensamt med av alla tjejer i vår högstadieklass. Hon är bra :)

Förlåt mig om det bara blir tråkiga inlägg nu, men jag mår inte så bra just nu.
Hörs sen!

Nu är skåpet rensat, nyckeln är tillbakalämnad, allt är betalt som jag ska ha betalat, klassrummet är tomt. Nu har jag ångest! Jag vill sluta, men samtidigt inte. Det är nog mer ångest än lättnad.

Jag kommer att sakna de flesta, även vissa lärare. Det kommer aldrig bli som det varit i år. Så himla många fina kompisar man har fått, så himla mycket arbete som jag gjort. Jag är stolt över mig själv att jag klarat mig så här långt.

De flesta kommer att flytta hem eller flytta vidare och vissa kommer jag nog aldrig se igen. Men jag är glad att jag började här, detta har varit ett helt underbart läsår, kan skolan verkligen vara rolig?

Imorgon är det slut och jag är glad att jag köpte vattenfast mascara, för jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det.

Jag får alltid ångest dagen efter, vare sig det händer något tråkigt eller inte. Ska nog hålla mig ifrån drickandet ett tag nu. Orkar inte må så här.

Kom precis hem från bion. Jag vet inte, men jag gillade nog första filmen mer.. vet inte, kanske ändrar mig. Mitt humör kanske påverkar vad jag tycker idag. Får se den fler gånger och se om den blir bättre. Det kommer en recension på den senare.

Ska nog gå och lägga mig snart, ska upp och klippa mig vid 10.45 imorgon.
Nu är det Poirot på tv, ska nog titta på det.

Puss

Jag har en sak som jag inte gjort i skolan, men det är i Blocket där vi inte ens får någon behörighet så jag kände att det var dags att prioritera de läxor i de ämnen som jag kommer att få behörighet i. Men annars har jag gjort precis allt och lämnat in, redovisat osv. Har känt mig jätteduktig… tills nu.

Men nu har vi fått en fotouppgift, en parafras-uppgift som jag bara inte kan knäcka.  Vi ska göra en parafras på 20 000-åriga grottmålningar på typ bufflar? Jag har ingen aning om hur jag ska lösa det. Jag vill så gärna göra den, men det är helt tomt och eftersom foto är väldigt viktigt för mig så vill jag verkligen visa att jag gör det jag ska. Ångest.

Jag kan inte tänka på något annat, det bara snurrar runt i huvudet. Jag måste klara av detta! Samtidigt är jag så jävla trött pga. min pollenallergi och medicinerna som jag tar. Jag känner mig som en cm idag. Liten och ynklig. ÅNGEST! Jävla ångest. Och pga. min ångest får jag ont i tänderna igen vilket leder till mer ångest. Jävla onda cirkel.

Det känns som man bara vill skita i allt och alla ibland. Jag lägger mig och kollar på Veronica Mars igen för att slippa min egen skit.

P.S! Jag ringde typ 6 pers igår, ingen svarade och ingen ringde upp. Kul. Och hotmail funkar inte atm för att de har underhåll så jag kan inte maila till någon.

Pissdag.

Ja, om man kunde göra det nån gång. Jag har jättesnygga kläder, skor, väskor och smink. Men på mig ser det bara dumt ut.. Jag måste göra någonting åt det här snart! Pallar inte att må dåligt pga. att jag låtit mig själv bli så här. Självförvållat.

Jag orkar inte gnälla, men jag behöver bara hjälp och motivation för att komma igång.. Och detta handlar inte om det sjuka skönhetsidealet vi har idag, utan mer för att jag inte känner mig bekväm, jag känner mig klumpig. Har alltid varit smal och nu känner jag mig som en fläskpadda med största dubbelhakan i stan. Blääh!

Usch, jag känner mig jättestressad. Det är redan (om man räknar efter 00.00) torsdag och jag har fortfarande viktiga läxor att göra. Plus att jag har lov och vill gärna göra annat än att plugga.

Först och främst fotouppgiften, att fota 5 saker som betyder mest för mig – rymden bla bla bla. Jag berättade om det här. Jag vill gärna tolka det som jag har tänkt, att fota saker som man inte kommer sakna. Men det står på pappret ”fota 5 saker som är viktigast för dig”. Jag vet inte om min fotolärare vill att man ska göra som man blir tillsagd eller om han vill att vi ska tänka fritt och att jag får göra om jag tänkt. Tänk om han inte gillar min idé och säger att jag har helt fel? Jag vill verkligen göra mitt bästa, för vår lärare är riktigt duktig och om man har honom på sin sida kanske det är lättare att komma in på skolor, få jobb senare osv.

För det andra, specialarbetet om Harry Potter. Jag tycker verkligen det är jättekul, men att ha sån press på sig att det ska vara ”klart” tills på tisdag. Då ska vi ha ”miniseminarium” och ha en tankekarta och PP-presentation och kunna prata om det så långt som vi har kommit. Måste åka till skolan på måndag för att jag inte kan göra PP-presentationen hemma. Min lärare vill att jag ska hitta mer grejer som jag verkligen inte kan hitta. ”Varför vill folk läsa böckerna?”, ”Vad har fått J K. Rowling att skriva böckerna?” (den frågan tycker jag dock att jag har svarat på), ”Vad är relevant för allmänintresset?”, ”Vad vill jag bevisa?” Vadå bevisa? Att det inte behövs mer än en människas liv att skriva böcker?  Det är ju inte så att jag kan ringa J K. Rowling och fråga precis.. Sen ska jag ta bilder och tolka Harry Potter i modern tid, det kommer att bli jätteroligt, men svårt att hitta tid.

För det tredje så vill jag ha tid till smink, foto, bloggen, Kalle, lägenhet, städa, diska, tvätta och allt annat som måste göras. Det är klart att jag måste prioritera skola och läxor först, det gör jag, men ibland måste man få ha lite ledigt också, annars orkar man inte? Helger går oftast åt till plugg ändå, jag gör inte så mycket annat. Har andra läxor också som självklart är lika viktiga, men inte lika stora. Har t ex. en naturkunskaps-redovisning om 2 veckor, engelskan och svenskan har jag gjort, har även en till parafras-fotoläxa som också ska vara klar om två veckor. Först är det ingenting och sen kommer allt på en gång?

Det är bara 8 veckor kvar i skolan och jag kämpar, det gör jag verkligen. Jag ska klara detta! Men det skulle vara lite enklare om det var fler timmar på dygnet så jag har tid att göra det som måste + det jag verkligen vill göra. Jag hatar att ha ångest som egentligen inte är min, jag tror det är fler som har tidsångest?

Jag vill bara göra alla till lags, inklusive mig själv. Att det ska vara så svårt?

Skönt att få skriva av sig.
Godnatt!

Inlägg efter inlägg, pryl efter pryl.. men jag känner mig fortfarande tom. Som en ihålighet inuti mig. Det känns som någon form av ångest bubblar upp i mig.

Panikångest, prestationsångest, ingen-orkångest, matångest, tjockångest, duschångest, helgångest, skolångest, dödsångest, livsångest, svettångest, pengaångest, trötthetsångest, stadsångest, vänskapsångest, hatångest, fotoångest, städångest, diskångest, tidsångest, provångest.

Andas!

Ja, det är bara att välja och vraka. Jag börjar tänka på Bodil Malmstens dikt ”Nebraska Vällingby” där slutet går..

”Varför är jag fel
Blir aldrig hel”

I ångeststaden finns det bara hat
Där ska alla krossa dig tills du blir platt
I ångeststaden vill alla ha mitt huvud på ett fat
Om du faller kommer du bara att höra skratt

I ångeststaden är alla grå
Hjälpa någon annan är helt utanför kartan
I ångeststaden är kärleken rå
Där man ska dissa alla och själv verka human

I ångeststaden finner jag ingen ro
Ångest, depressioner och plågor
I ångeststaden finns ingen tro
Jag önskar att hela staden stod i lågor

I ångeststaden får jag spö
Om jag någonsin tycker till
I ångeststaden där vill jag inte dö
Där är det bara att vara tyst och ligga still.