Att vara sig själv

144

Jag är så konflikträdd, det har jag inga problem med att stå för. Jag blundar hellre lite för länge för saker jag tycker är fel, just för att jag tycker det är så sjukt obehagligt att behöva ifrågasätta och konfrontera. Men ibland blir det bara för mycket då bägaren bara rinner över och jag inte orkar mer.

Jag har varit frånvarande rätt mycket främst p g a. en anledning. Jag har känt mig så oinspirerad att blogga den senaste tiden då jag haft en person som tagit sig friheten att kopiera texter, bilder, grafisk design och idéer från mig. Detta har helt enkelt sugit musten ur mig och fått mig att inte vilja skapa något nytt eftersom jag inte vill mata personen mer flera idéer. Oavsiktligt eller inte. The damage is done så att säga. Men jag har helt enkelt inte orkat ta fighten.

Tror jag har sagt det här förut, men jag lägger ner så mycket tid på mina blogginlägg – med allt från foto till research, översättningar och inte minst texten, att det ska vara lätt att läsa men samtidigt fylla de funktioner som gäller för SEO. De flesta blogginläggen tar minst 4 timmar, ibland flera dagar.

Jag har valt att blunda för kopiering väldigt länge, för jag orkar inte. Men när det blir gång på gång och upprepas fast jag sagt till, då blir jag inte bara ledsen – utan arg. Jag har den här gången pratat med personen vid olika tillfällen att det inte är okej. Att det är för likt. Och det är kanske svårt att se från hens synvinkel. Personen hade inte uppsåt att kopiera. Men det blev så. Inte bara en och två gånger, utan det här har pågått ett tag.

Och det här handlar inte om att hänga ut någon, så därför kommer jag inte att nämna några namn – för jag vill varken ha sympati eller skapa någon hatstorm. Det handlar om att jag vill att ni ska veta att jag har mått så dåligt över det här att jag övervägt att tänka om helt rent konceptuellt för min blogg, mina bilder och mina texter. Jag har till och med funderat på om jag ska sluta blogga p g a. detta. Men varför är det jag som ska ändra på mig när det inte är jag som gjort fel?

Jag har tyvärr varit med om det här tidigare där det var lika, om inte värre än det som varit nu. Personen vägrade då erkänna sina fel och hela den processen var sjuk. Vi gick från att vara vänner på riktigt till att jag sa upp all typ av kontakt. På den tiden kanske jag var mer dramatisk än jag är nu, men jag minns att jag kände mig lika ledsen och uppgiven.

Någon av mina vänner på Facebook frågade mig om det inte var lättare att inte publicera något för att slippa riskera stöld. Ja, jo.. det kanske är den enkla vägen. Men det är verkligen inte den rätta. Bara för att en lag (i detta fall Copyrightlagen) är lätt att bryta är det inte fritt fram att bryta den. Och är det ingen som krigar för sina rättigheter är det ju lite som att säga “Hej, kom in och ta vad du vill”. Dessutom kan jag inte bara sluta skapa bara för att det finns risk att någon annan stjäl det. Och vad är ens meningen med att skapa om jag inte får dela med mig av det och inspirera andra? Snacka om själadödande. Det är lite som att välja att inte ha en bil för att man eventuellt skulle kunna få den stulen också. Ganska kontraproduktivt.

Det här är skittråkigt, för jag tycker att vi har har ett så fint klimat i skönhetsbloggbranchen. Vi hjälper och stöttar varandra, har facebookgrupper där vi kan diskutera olika problem eller bara ge varandra tips. Jag har t o m. hittat mina bästa vänner genom det här! Och det är ett sånt klimat jag vill fortsätta att ha.

Kopiering/plagiat är aldrig okej oavsett om man creddar personen. Inspiration är däremot en helt annan sak och då creddar man alltid! Jag älskar att inspirera andra och älskar att inspireras av andra. Men inspiration är inte = exakt lika. Är det meningen att verket ska vara en tolkning så frågar man alltid först.

.

Ida/Spindelsven har nyligen också tagit upp det här på sin blogg och hon har varit med om något liknande – främst då gällande sminkningar, men också texter. Där pratar hon om att det är svårt att claima en svart sotning som en originell idé eftersom det har funnits sedan urminnes tider, men när t ex. en sminkning är så pass unik så är det direkt stöld att göra likadant och hävda att det är ens egna idé.

Ida skriver i sitt inlägg; “Förstå mig rätt här, jag vet hur det fungerar med inspiration. Ibland ser man saker som triggar ens kreativitet och det är helt okej, men om ditt slutresultat är uppenbart inspirerat eller väldigt likt originalet – kommer det göra ont att hänvisa till inspirationskällan då?”

Nej. Det gör verkligen inte ont. Tvärt om. Internet och Google specifikt prioriterar de webbplatser som länkar. Att länka och credda gör dig inte bara till en schysst person, utan gör också din blogg/hemsida mer attraktiv. Dessutom tillhör det sunt förnuft.

---

Jag har som sagt pratat med personen i fråga den här gången trots att det varit obekvämt och vi är inte “osams”. Jag har bara valt att ge hen en paus från mig ett tag. Det betyder inte att det är permanent, men jag tror det är bra för oss båda. För jag vet att hen har en egen stil och personlighet och kan göra mycket bra själv. Jag tror bara hen behöver hitta sig själv igen.