malhar_140730_0098

Något jag inte pratar om så ofta är hur mitt skönhetsbloggande påverkat mig psykiskt. Jag skönhetsbloggar för att det är min stora passion, för att få utlopp för min kreativitet när jag sminkar mig, dela med mig av recensioner på de produkter jag testar och att kommunicera med lika stora skönhetsnördar som jag själv. I sin tur har det öppnat nya dörrar som jag aldrig trodde skulle öppnas för mig.

Efter att jag gick in i väggen i slutet av 2012 har både bloggen och skönhetsintresset varit min väg tillbaka till en ”normal” vardag. Och jag kan nog säga att 90% av mina upplevelser och allt jag varit med om har varit positiva och jag känner mig otroligt hedrad över de möjligheter som dykt upp, de vänner jag fått och alla fina läsare/följare som stöttar mig dagligen.

Men de där 10% som inte varit positiva kan ibland kännas mycket större än vad de egentligen är. Det är lätt att måla upp en bild av att ingenting påverkar en, att jag inte jämför mig själv med andra eller att den där ENDA elaka kommentaren av hundra positiva inte etsar sig fast på hornhinnan. Men det gör det, inte lika ofta som förr – men det händer. Ibland känns det som att det är allt hela skönhetsindustrin handlar om, att bli bedömd och betygsatt även om man vill det eller inte.
malhar_140831_0178Blev otroligt berörd av Camillas inlägg tidigare i våras om detta med att ha en nischad blogg och jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig känt samma sak. Främst under min fotografutbildning blev prestationsångesten och trycket för stort att jag till slut hatade allt som hade med foto och skapande att göra, men som skönhetsbloggare också. När man börjar känna press och ångest inför någonting som ska vara roligt och eventuellt läkande kanske man behöver ta en funderare om det är rätt forum, ta en paus eller kanske bara komma till insikt att allt det där egentligen inte är viktigt.

De verktyg jag använder kanske inte passar alla, men om det kan hjälpa någon så… Jag har bl a. ett filter där kommentarerna sållas bort direkt om de innehåller vissa ord utan att jag behöver se dem, ett tips om man känner att det är någonting man inte kan hantera. Och det där med prestationsångest och att jämföra sig själv med andra har jag också bearbetat genom att försöka vara glad åt andra människors talanger, framgångar och lycka istället för att sitta grön som avundsjukan själv – det hjälper liksom ingen. Det är svårt, men det går. Känns det ändå omöjligt är det bara att trycka på avfölja-knappen, hur tråkigt det än känns så kanske det är det som behövs just då. Det finns ju inget som säger att du inte kan komma tillbaka i framtiden.

Det jag brukar säga till mig själv är att det finns bara en av mig, jag är unik och att det egentligen inte finns någon anledning till att vara avundsjuk eller att jämföra mig med någon annan, för det finns ingen annan som gör exakt det jag gör. Det är lite som att jämföra en apelsin och en zebra. Jag gör det jag tycker är roligt och duger inte det för någon annan är det deras problem. Idag är det inte svårt för mig att sålla bort det negativa, men det har tagit sin tid. Jag kan lyckligtvis säga att min blogg idag är skapad av glädje och lycka över att ha ett sånt roligt intresse som man kan dela med andra.

Like

Written By

Malin

http://molkan.se
29-årig fotograf som lever för skönhet och smink. Här skriver jag om nyheter, recenserar produkter och visar mina sminkningar.
9 Comments
Tove 9 september, 2014 at 17:28 Reply

Åh, fina du! Att du bara kan dra en ihållande och snygg eyeliner gör dig till en förebild för mig iallafall, haha :D Tycker din blogg är bäst på smink och sådant!

Erica 9 september, 2014 at 17:34 Reply

Vilket bra inlägg Malin!
Känner igen mig, särskilt att jämföra mig med ALLA, hela tiden och det där med att få många positiva kommentarer. Men när det väl händer att man får tråkiga eller helt enkelt elaka kommentarer så fastar dem tyvärr. Jag får en klump i magen, ledsen och kan inte släppa det på hela dagen. Och du, tack för en bra blogg. Inspireras alltid av dig. Kram! :)

Malin 9 september, 2014 at 20:04 Reply

Bra inlägg! Känner igen mig alltför väl. Jag gick in i väggen efter min utbildning – som också var min hobby. Nu kan jag knappt göra något inom det utan att känna min knäckt. Tävlandet finns där också. Så himla tråkigt :(

Men du är extremt duktig, ser alltid fram emot dina bilder och sminkningar :)

ida Gustafsson 9 september, 2014 at 22:28 Reply

Du är du och en av de betydelsefullaste människorna i mitt liv <3 jag är alltid så stolt över dig och din framgång. Ditt stora hjärta. Du är en sån där vän för livet, även om man inte ses ofta så vet jag att du finns alltid där <3 kärlek till dig <3

Madelene 9 september, 2014 at 22:34 Reply

Sluta inte med du gör, du är otroligt begåvad både när det gäller smink, skönhet och fotografering. Jag har följt din blogg länge och blir exalterad varje gång det kommer upp ett nytt inlägg som hjälper mig genom skönhetsdjungeln. Massor av styrkekramar till dig :) <3

Lackert 10 september, 2014 at 00:31 Reply

Kanon bra inlägg! Dom flesta negativa kommentarerna beror ofta på avundsjuka eller på personer som är osäkra men tuffar till sej när dom sitter på nätet. Det är ju alltid lätt att säga strunta i det dåliga men det är i bland lättare sagt än gjort. Gillar din blogg :)

helen 10 september, 2014 at 01:43 Reply

Känns som att det är jag som skrivit inlägget! Förstår precis hur du känner! <3 <3

wolfiestitchin 11 september, 2014 at 10:16 Reply

Om man inte har nåt snällt att säga ska man vara tyst, typ vad Bamse sa. Hittade hit just nu och kan ju bara säga att dina bilder är ursnygga och det är du med :)

Emilie 13 september, 2014 at 13:58 Reply

Jag har alltid varit min värsta fiende i det mesta jag gör: gymnasiet, universitetet, hästarna, skrivandet, ritandet, träning, kost, hälsa (ja du vet ju hur jag är hunny, prestationsångest deluxe) och på sista tiden känner jag att bloggen trillat i samma säck. Det är jättehemskt, eftersom skönhet är ett av mina störta intressen: att det liksom ska kännas JOBBIGT att sätta sig ner med det jag tycker om för att jag oroar mig för att inte prestera tillräckligt bra. Jag jämför bilder, flödet med inlägg, ja gud: det går ju att klanka ner på sig själv hur mycket som helst.

Det jag mest ville säga (med mina mindre uppsatser – som vanligt) är att jag alltid kikar in hos dig först. Jag sitter och oooh-aaaaah-wooow-ar bild efter bild, inlägg och allt du tar dig för. Jag är så himla imponerad över ditt driv, din kapacitet och din kunskap och framförallt hur du får mig att vilja ta för mig mer.

Bara för att inflika liksom <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

17 − tio =