Som jag sa till Lagge nyss, ”dagen har varit lite som att sätta sig i skolbänken för att lära sig om livet på nytt”. Läran om andra människor, hur de reagerar och att kunna upptäcka känslor hos någon annan. Det är det boken jag läser handlar om. På något sätt vill jag inte säga vad den heter, det blir lite som en hemlighet. Det känns som att en del skulle säkerligen utnyttja boken och ha fel motiv för att använda detta som en vardagsgrej. Jag vill vara den enda i min umgängeskrets som ska kunna detta. Men å andra sidan tror jag inte att det är så många som läser en bok för läsandets skull förutom min kära vän Bosse. Han läser konstant och är den bästa på som vi kallar det: ”think outside the box”. Jag tror jag kommer att berätta om mina upplevelser av detta för ett par personer som jag tror vill kunna behärska denna information, några som jag vet skulle kunna göra så mycket mer med sina hjärnor än att köra fast i leran varje gång de tänker, inte för att de är dumma.. för att jag anser att de har potential.
Jag har insett att kompisar som jag har.. är inte alls mina vänner. Efter bokens intryck.. jag känner mig som en helt ny människa. Och han som skrivit boken sa att det kanske kunde kännas konstigt när man väl börjar.. Men det är som att cykla; man lär sig och till slut tänker man inte ens på att man gör det.
Att kunna se saker från en annan människas perspektiv och synvinkel är för mig ett tecken på mognad. Att kunna se från många personers perspektiv (eftersom alla är olika) är som en uppenbarelse som är helt interaktiv.
Ni kanske till och med märker att jag skriver annorlunda? Jag skriver om saker jag inte trodde att jag visste själv. Jag känner till och med att jag tänker annorlunda. Haha, detta är helt sjukt tycker jag. Trodde aldrig en bok kunde förändra/förnya/förbättra mig längre.
Nu har jag inte alls läst hela boken eftersom jag måste testa allting i praktiken eftersom jag bara läst om det än så länge, för att se om det verkligen fungerar som författaren och jag själv vill att det ska göra. Efter ungefär mer än halva boken så står det ungefär: ”Lägg ifrån dig boken. Gå ut i verkligheten med dina ”nya” ögon och öva, öva, öva. Den senare delen av den här boken förutsätter att du nämligen kan allt det som du har läst fram till nu. För att ge dig lite ytterligare motivation kommer i nästa kapitel en kort berättelse ur verkliga livet, som förhoppningsvis en gång för alla gör det tydligt för dig vilken skillnad det kan göra när du behärskat de här teknikerna.”
—————————————————————————————
Så nu är det bara att träna på allting som jag läst om idag. Som ledde mig till en tanke om smink;
Såhär är det i 9 fall av 10 (genom studier):
- När man blir rädd blir man blek i ansiktet, blekare än vanligt.
- När man blir generad blir man rödrosig eller helt röd i ansiktet.Detta är konstaterat.
Då kom jag på att om dessa små flickor eller pojkar för den delen.. Att om de har så ofantligt mycket smink på sig; puder (=jämna ut huden/göra huden fräshare brun), brun-utan-sol (=bli brun) och rouge (=fixa en snygg rodnad kind).. och nu till finishen: Försöker de då dölja vissa känslor genom att sminka sig så mycket eller är det bara helt enkelt för mycket smink utan en tanke bakom? Är det en skyddsmekanism för att slippa visa att man är rädd eller blir generad?
Jag har inget bra svar på detta.. utan någonting jag skulle vilja ha hjälp med. Vet inte ens om du har orkat läsa igenom detta. Men har du det, skulle du inte kunna ta dig den tiden på att försöka klura ut din synvinkel, ditt troende och tycke om denna fråga.. för jag får verkligen inte något bra svar.
—————————————————————————————
Sen fick jag reda på en annan sak i boken. Att som jag förstod så kan man alltså bli sjuk om man känner känslan vi kallar förakt ofta. Man kan alltså sänka ner kroppens immunförsvar av dåliga känslor i kroppen så att man blir sjuk. Detta baseras på en studie som John M. Gottman gjort på par för att se hur ett förhållande kan spricka på grund av förakt.
Då började jag fundera på mig själv.. hur jag blir när jag själv känner den känslan. Och jag har kommit på att jag kanske kontrollerar själv när jag ska bli sjuk. Visst, att det beror på virus och bakterier också.. Men att man själv kan kontrollera det. HELT undermedvetet. Alltså, detta är så sjukt så jag smäller av. Jag kan nästan påstå att jag ibland, som i denna situation kan bli lite rädd för mig själv. Vad jag kanske skulle kunna vara kapabel till.
Grejen är den att förakt är nog min vanligaste känsla i vardagen, jag tror det är den känslan jag känner igen mest. Jag trodde först att det var pga. att jag var arg, men i boken stod det att man ofta tar fel på avsky och förakt med att man är just arg.
Så tänk om.. jag själv kontrollerar att jag blir sjuk? Helt i mitt undermedvetna.
—————————————————————————————
Aja, Jag måste helt enkelt sansa mina tankar och smälta intrycken som sagt innan jag kan förstå allt som händer i mitt och andras huvud.
Håll till godo så länge så kommer jag att rapportera mer om vad som händer och sker.
