Mollys Blogg

Cry until you die
Free your spirit
I want to be someone else
My heart is like a big tear
I just want to be safe.

Serj Tankian (armeniska Սերժ Թանգյան), född 21 augusti 1967 i Beirut, Libanon och flyttade till USA när han var 7 år gammal, är mest känd som sångare i bandet System of a Down, där han även spelar gitarr och keyboard.

I Los Angeles träffade de övriga medlemmarna i vad som skulle bli System of a Down. Bandet är känt för sin aggressiva musik med västerländska rytmer, samt provocerande texter som delvis Serj Tankian skriver. Innan System of a Down (dåvarande Soil) var Tankian själv medlem i ett band där han var en keyboardist.

Tankian startade skivbolaget Serjical Strike med mål att ge skivkontrakt till band med annorlunda musikstil. I samband med bildandet spelade han in en skiva med en annan armenier som är känd för sin mångkulturella stil; Arto Tuncboyaciyan. Projektet fick heta Serart.

Tankian är vegetarian och kämpar mot krig, diskriminering och många andra orättvisor. Han har startat flera projekt mot dessa orättvisor, t.ex., Axis Of Justice, en aktivistsida för musik och politik som även består av Rage Against the Machine. Tankian startade sidan tillsammans med Audioslaves gitarrist Tom Morello. Ett annat projekt är D.A.R.E. som är till för ungdomar. Tankian har även aktivt kämpat för att få fram sanningen om det armeniska folkmordet som ägde rum 1915 där omkring 1,5 miljoner kristna armenier mördades.

Tankian släppte i oktober 2007 ett soloalbum vid namn Elect the Dead, via sitt eget skivbolag Serjical Strike. Tankian har tagit en paus från System of a Down.

Källa: Wikipedia.

——————————————————————–

Efter att ha sett Serj Tankian på Hultsfredsfestivalen 2008 så har jag inte kunnat sluta lyssna. Hade hört hans album innan, men inte varit intresserad av att lyssna. Hans otroligt djupa texter fick mig fängslad med en gång. Jag ryser varenda gång jag kommer på att jag faktiskt sett honom live, (och att under andra låten stod jag nästan längst fram och tappade min sko). I mina öron finns det inte en enda dålig låt på albumet, blir lika förundrad och imponerad varje gång jag hör honom. Lyssna och lär!

5/5 Rattar, utan tvekan.

Eller något i stil med det.. skulle jag behöva för att hålla mitt humör och liv uppe på toppen. Annars glider det bara ner, precis som ett par strumpor.

Inatt drömde jag nog den skevaste drömmen ever. Kan inte förklara eller… jag orkar inte berätta allt. I stora drag var det någon sjukdom som fanns på alla golv så det låg döda människor överallt, vi försökte stänga in oss eller fly från sjukdomen, jag ramlade igenom ett helt hus och sist men inte minst sköt någon stora bomber på oss så jag var tvungen att stoppa bomberna genom att skjuta kondompaket på dem?! Alltså.. ja, helt skevt.

Och det har verkligen blivit dåligt med det där ”My style today!” på senaste tiden.. men jag har mest gått runt i myskläder så det kanske inte varit så intressant ändå. Kanske blir någonting senare idag :)

Sen kom jag att tänka på något inatt när jag inte kunde sova.. Hur kan ett och samma rus kännas så olika från dag till dag? Eller, hur kan en känsla kännas olika fast man vet att känslan är densamme? Många konstiga frågor spinner runt i huvudet på mig. Kommer riktigt aldrig någon vart med frågorna, kan inte tackla dem på rätt sätt.

Jag tror jag skulle behöva en ”Super-psykolog” att prata mina konspirationsteorier, konstiga tankar och om livet, döden och allt som hör till. Jag tror det, för de är ändå utbildade att försöka tackla underliga och kanske inte helt normala tankar, eller hjälpa mig att tackla dem. Jag tror inte en ”normal” person förstår vad jag pratar om ibland, hur jag tänker, ser på saker osv.

Det känns som jag ser allting mycket klarare än alla andra. Att andra människor går som i en slags dimma, men jag har jobbat mig ur dimman och ser för första gången all sanning, alla lögner lite bättre än alla andra.

Jag vet att jag tänker för mycket, oftast låter jag inte tankarna komma ut ur munnen på mig för de flesta skulle väl vilja spärra in mig på psyket då? :P Det finns mycket under ytan som man inte ser, egentligen.. och då är jag så ärlig som man kan vara mot mig själv och alla andra. För folk är nog inte redo för den korrupta sanningen helt enkelt. Jag skulle kunna vara så mycket kallare, elakare och bitchigare om jag hade velat.. Men då kanske inte hade haft några vänner alls.

Så bakom fasaden finns mycket mer än vad man tror. Inte bara den perfekta människan som pillar sig i näsan, men kanske ett lik eller två.

I’m not fine!

Jag är trött på allt jävla skit. Ingen är ärlig längre och falska leenden finns överallt. Jag är så trött på att jämt behöva förklara för folk vad jag är, vem jag är. Jag orkar inte förklara. Men när ska jag få sluta förklara och alla andra kan få förklara för mig?

Att inte ens hälsa, säga ett ”litet” hej när man träffas om man är eller en gång i tiden var kompisar. Det är som en direkt slag mot ansiktet. Vad har jag gjort? Vad ska krävas för att du inte ska vara en sån Biatch?

I min värld så kan det vara storm jämt om det ville, men jag ser bortom det och försöker att se den blåa himlen. Varför kan ni inte göra samma sak? Försök att inte vara så trångsynta och se ur någon annans perspektiv någon gång? Jag tror det skulle vara bra för en del.

Och bara för man failat ett par gånger, ska man då klassas som opålitlig och bli tagen förgivet för att alltid ljuga? Varför skulle jag göra det för? Jag får inte ut någonting utav det. Får du?

Jag har få människor runt mig som jag faktiskt känner något samband med i nuläget. Som jag känner någonting för alls. Mina känslor för allt har dämpats och jag är inte alls densamme som jag var förut. Men jag ska säga en sanning, att det är lättare att känna sig besviken, ledsen, arg än att känna sig glad och upprymd med bra känslor. För mig är det i alla fall så..

Jag känner mig som en bekymrad poet med allt för många dikter i lager. Jag vet inte riktigt vart jag ska göra av mig själv eller mina känslor. Någon som har en burk jag kan få och stoppa ner mina känslor i?

Jag blir periods-deprimerad och ibland vill jag bara sjunka ner till havets botten där ingen kan hitta mig.

Gammal bild, ny redigering.

I förrgår fick jag ett brev av Arbetsförmedlingen om att eftersom jag haft timanställning på Gränsö Slott sen den 30:e April så får jag längre inte vara inskriven som arbetssökande. Vilket jag tycker är ren bullshit.

Som att jag skulle klara mig på en timanställning på kanske 70 kr/timmen om jag jobbar 4-5 gånger i månaden. Nae, jag tror inte det. Och det skulle jag ta hänsyn till om JAG hade jobbat på arbetsförmedlingen.

I alla fall så skickade jag ett mail till den här tanten som jag pratat med innan, (hon var helt inkompetent) och gav mig inte alls svar på tal när jag frågade någonting. Så här löd det mailet:

”Hejsan! Jag fick ett brev hem igår om att jag inte längre skulle vara inskriven på arbetsförmedlingen eftersom jag sen den 30:e April haft en timanställning på Gränsö Slott.

Jag vill fortfarande stå som arbetssökande eftersom att (och detta borde ni också veta..) att man inte klarar sig på en timanställning där man kanske bara får jobba 1-2 gånger i veckan med kanske 70 kr/ timmen.

Jag förstår inte hur ni kan skicka ett sådant brev hem till mig eftersom jag inte sagt någonting annat. Jag kollar varje dag på ams.se för att se om det kommit in fler jobb, och jag tror inte att det hjälper att jag kommer ner till er eftersom ni antagligen har samma jobb nere på erat kontor som ni har på ams.se.

Jag är upprörd och frustrerad över detta brev och vet inte riktigt hur jag ska bemöta saken eller reagera. Tycker det är ett oerhört korkat system. Jag borde fått något brev/mail innan så jag kunde uppehållt mig själv som arbetssökande. Mycket korkat system!

Hälsningar
Malin Hartzell”

Och idag fick jag ett röstmeddelande på min telefon där samma människa sa något i stil med:

”Hej Malin! Jag såg att du hade skrivit ett mail till mig och var mycket upprörd. Jag försökte ringa dig men det gick tydligen inte att få tag i dig nu. Jag tycker att du ska ringa till mig eller komma ner på mitt kontor så får vi prata om detta. Du får väl ringa mig på detta nummer som jag ringer ifrån som är: blablabla. Jag har telefonen på förutom när den är avstängd då jag har möten osv. Hejdå!”

Alltså, varför? Det mesta i meddelandet handlade om hur jag skulle få tag i henne. Jag vet precis vem det är och skulle kunna ta reda på hennes adress och telefonnummer själv på 2 röda om det är så. Men just nu orkar jag inte med detta.

Vad skulle det göra för skillnad att jag går ner och pratar med henne? Det gör inte min uppfattning om deras system något bättre. Och som min mamma sa: ”Det är bara för att få bort statistiken över arbetslösa, bara därför”. Och så de kan skriva i sin förbannade statistik att de faktiskt har hjälpt någon med att hitta ett jobb. SÅ FAN HELLER! De har inte gjort ett skit för mig och jag börjar tröttna så in i helvete faktiskt.

Kunde jag formulera mig bra och korrekt skulle jag fasen skriva in till VT eller något. Blir bara så arg på detta, får väl uppdatera när jag gått ner och skällt ut kärringen.

Varför vill du aldrig försvinna på mig, bara för att jag är sär?

Jag börjar bli trött på att vara sjuk nu. Imorse mådde jag som ett jävla mongo på crack. Orkar knappt sitta här. Klockan är snart redan 17.00 och jag är fortfarande helt slut.

Detta måste ta slut någon gång? Skulle ha jobbat idag och imorgon, men nu blir det inte så eftersom jag inte mår sådär jättebra. Vet inte vad jag ska ta mig till?

Jag har ångest och vill bara försvinna just nu. Så ingen kan bli arg eller besviken på mig för att jag inte kan hålla löften, eftersom jag har lite svårt att kontrollera när jag mår bra och inte. Känner mig så jävla opålitlig, men som sagt.. kan inte kontrollera det sådär jättemycket. Och allt, verkligen allt händer på en och samma gång också.

Får se om jag ens kan ta mig ut på lördag. (Blir att jobba på söndag och jag räknar med att det kommer att bli jobbigt).

Jag må vara opålitlig, pessimistisk, oförutsägbar osv.. men jag är faktiskt sjuk, så det är synd om mig.

Idag fyller Kalle 21 år och då var jag givetvis tvungen att jobba :P Eller tvungen och tvungen.. jag ville väl tjäna lite pengar. Ska även jobba imorgon (då ska jag cykla ut till Gränsö, det är en liiiten bit), fredag och söndag.

I alla fall så vaknade Kalle 3 sekunder efter mig och skrämde skiten ur mig. Jag gav honom paket på sängen och sen var jag tvungen att åka iväg. (Han fick 6 Whiskyglas och sån där stenar som gör det kallt). Jobbade från 09 till 13.

Sen åkte jag hem och kom hem till en halvnaken Kalle. Han hoppade in i duschen och sen kom lilla Johan hit. Då smög jag iväg ut och mamma kom och hämtade mig. Vi gick in på Gardincenter och mamma skulle fixa några gardiner till jobbet. Sen gick vi in på Lindex och köpte trosor. Jag behövde verkligen nya.

Sist men inte minst gick vi och köpte en present till Kalle, han fick tre lite av den större modellen skålar i samma serie som han har. Och så köpte vi en tårta förstås :)

Åkte hem och åt tårta. Det var gott!