Idag tänker jag inte skriva om vad som har hänt, för det har inte hänt ett smack. Så jag tänker bjuda in er i min underliga dröm jag hade inatt i stället. Natten mellan 23-24 Augusti alltså. Let’s begin:
Det började med att jag var en pojke som skulle följa med min mörkhyade vän hem en dag. Han bodde i de fattiga kvarteren, men han var glad ändå. Ganska snabbt blev jag flicka, jag vet inte hur? Men när vi kom fram till hans hus så fick jag se hur stor familj han hade. Han visade mig sitt rum och sen gick vi ut på baksidan. Det var soligt och varmt. Vi satt där ett tag, bara satt.. sa ingenting till varandra. Sen fick vi mat och efter det skulle vi gå ut på framsidan för att leka. Jag antar att vi skulle föreställa att vara i 13-15års åldern.
När vi kom ut på framsidan fick vi se en massa inslagna dörrar och vi gick försiktigt in i varje dörr för att kolla vad som hade hänt. Inne i husen låg det döda människor överallt. Dock kineser allihopa. Vi tyckte det luktade väldigt äckligt i ett av husen så vi skulle gå vidare.. Men just som när vi tänkte gå hörde vi nånting. Vi försökte gömma oss i en garderob, men vi var för stora så att garderobsdrörren gick inte att skjuta igen ordentligt. Det var en man, med en underlig pistol. Min mörkhyade vän (jag vet inte namnet på honom) viskade till mig att det var en granne till honom. Gubben var gammal, runt 50-60 nånstans. Halvlångt grått stripigt hår och grå mutasch. Han hade onda ögon, mycket blåa och iskalla. Han bar en förbleknad grön militärjacka som nu nästan var lite beige och ett par gråa slitna kostymbyxor. Han hade också skinnstövlar, nästan lite som gummistövlar fast i skinn. Man såg att skinnet hade varit mörkt en gång i tiden, det syntes på vissa delar av skorna, men där fram var de alldeles ljusa. Gubben hade en hund. En golden retriver, men den var inte välvårdad. Den var skabbig och pälsen påminnde lite om en trasig ryamatta. Hunden var skitig också.
Jag vet inte vad som hände, men nånting måste ha vält inne i garderoben för att gubben hajade till och kom emot oss. Han öppnade sakta dörren och såg att vi satt där inne. Jag försökte springa iväg så fort dörren öppnades men gubben tog tag i min tröja och sa att jag inte skulle vara rädd. Min mörkhyade vän satt fortfarande inne i garderoben, han skakade. Gubben tog ut honom ur garderoben med och satte oss på varsin stol. Frågade vad vi gjorde där och såg förundrad ut. Han tog in min mörkhyade vän till ett annat rum och jag hörde ett högt klickljud. Gubben kom ut ensam och sa att jag skulle ställa mig upp. Han tog upp den konstiga pistolen som var förvånansvärt tjock längst ut. Han höll den mot mitt huvud och jag tänkte ”Jaha, det här är slutet…”, men han tryckte av och jag fick ingen dödakänsla. Bara en känsla av att jag dommnade bort och jag sjönk ihop, men jag kunde fortfarande tänka och känna, det gjorde ont. Jag försökte säga nånting men han tryckte av igen och jag kände hur jag mer och mer försvann in i drömmarnas land. Sen blev allting svart.
När jag vaknade fann jag min mörkhyade vän på golvet jämte mig, det är nu allting blir lite suddigt, men jag ska försöka återberätta precis som det var. Jag såg alltså min mörkhyade vän ligga på golvet, men han andades inte.. inte som jag. Jag hade vaknat upp som i chock, andades häftigt men djupa andetag. Jag förstod att min vän inte längre levde. Jag hörde ett ljud och la mig ner igen för att jag inte ville dö. Jag ville leva, så om jag låtsades att jag fortfarande sov så kanske jag fick leva.
Gubben kom in i rummet, jag stängde precis ögonen så att jag hann se hans stövlar. Han böjde sig ner och ruskade lite på mig. Han gick till ett annat hörn av det rummet jag låg i och ruskade på någon annan som jag inte kände igen, i alla fall inte nu. Jag öppnade ena ögat lite och såg att han hade en vanlig pistol i sitt bälte som nästan höll på att falla sönder. Jag visste inte om jag skulle våga säga nånting så jag lät bli. Gubben mumlade nånting för sig själv och kom närmare mig och min mörkhyade vän. Jag visste inte vad han skulle göra. Han petade lite på min vän och skrattade och sa ”nu var du visst inte så katig va? Negerjävel”. Han började knyta snören runt hans armar och ben. Medans han gjorde det tittade jag mig omkring i rummet. Det låg fler människor där som tittade på mig. Nu kände jag igen några av dem och endel av mina vänner. De blinkade åt mig att jag skulle göra nånting men vad? Jag samlade mod och räckte mig efter pistolen han hade i bältet, jag fick nästan tag på den.
I en snabb rörelse slängde jag mig upp och överrumplade gubben. Fler av människorna reste sig upp och hoppade på honom. Han räckte sig efter pistolen men jag var snabbare. Jag höll hårt i pistolen med båda mina händer. De andra människorna hade nu ändrat position till att hålla fast armar och ben och huvud på gubben. Jag sa åt en av dem som inte hade nånstans att hålla att leta fram den där andra konstiga pistolen. Gubben skrattade och sa att vi aldrig skulle komma härifrån levande. Men jag siktade pistolen mot honom och blev säkrare i mitt grepp och sa ”Vi är fler, du är en gammal gubbe.. vad ska du göra?” Han skrockade om att vi aldrig skulle hitta ut och jag blev argare och argare på honom. Till slut blev jag så arg att jag sa till de andra att hålla händer och fötter borta, jag höll hårt på avtryckaren och PANG, ett skott gick loss. Det hamnade i smalbenet, precis där jag ville så att benet innuti gick av. Sen kom människan jag hade sagt till att hämta den kostiga pistolen tillbaka. Han hade hittat den. Jag sa till honom att skjuta av ett par ”skott” intill huvudet. Gubben med direkt medvetslös.
Vi sprang ut ifrån rummet. Jag såg att det var ungefär 6-7 stycken bakom mig men jag kunde inte säga vilka alla var, bara att jag kände igen endel som var mina vänner. Vi sprang och hittade en trappa upp. Vi kom till ett garage, mycket stort garage med flera våningar. Galler överallt och ingenstans att komma ut. Men det måste ju finnas en dörr? Vi delade upp och och sprang åt olika håll. En av mina vänner hittade dörren och vi slet och bankade på den. Till slut fann vi ut.
Vi sprang hem till någon, vet inte vem men det var varmt och skönt. Jag kände värmen från varmvattnet som tappades upp inne i badrummet. Vi var säkra för ett tag. Jag vet inte hur länge vi var i lägenheten men det hade nog i alla fall gått ett par år. Vi var nu äldre, kan tänkas att vi var som idag. Det bankade på dörren helt plöstligt. Vi var inte lika många längre. Kanske bara 3-4 stycken i lägnheten. Utanför lägenheten var det en hund. Samma hund som gubben hade haft. Skabbig och han hade blod runt munnen. Dörren mitt emot var öppen och jag var lika dum som de är i skräckfilmer och öppnade dörren och hunden sprang runt mina ben ett par varv och sen in i lägenheten mitt emot. Där inne var det blod på golvet.. Jag gick längre in och såg någonting som jag trodde var över. ”GUBBEN!” skrek jag ut högt och de andra kom inspringades. ”Men det ser ut som han är död” säger nån. Jag gick tillbaka in i vår lägenhet och hämtade min pistol. ”Man kan inte vara för säker..” sa jag och sköt av det sista skottet jag hade mot hans huvud.
Han vaknade och skrattade sitt fula skratt. Han skrattade fortfarande som han sa ”Jag kan inte dö!” och hånlog efteråt. Vi sprang in i våran lägenhet igen men hunde följde efter. Jag fick inte ut honom ur lägenheten och till sist sprang jag och gömde mig istället, nu var dock Frida också med. Hon ville gömma sig på samma plats som mig, men vi fick inte plats båda två. Så jag fick springa nån annanstans. Jag fintade gubben med att springa runt i lägnheten när han inte såg mig och sprang ut genom dörren och porten nedanför. Nu var vi helt plöstligt flera igen…
Det var helt plötsligt vinter och jättekallt ute. Vi sprang ner till en bil och en av mina vänner försökte tjuvstarta den. Vi lyckades, vi skulle ta oss därifrån. Helt plötsligt från ingenstans kom Cissi och Beijer mitt i gatan. Jag sa att vi inte hade tid att prata men det var tvunget till sa dem. Efter en stund hörde jag ett gällt skrik. Vi hade glömt nån, tror jag. Jag hörde gubbens fula skratt och jag rös. Han kom från ett helt annat håll men han var vid liv, redan. Nu satt han i en bil och körde rakt emot oss. Jag sa till Cissi och Beijer att akta sig men de vägrade. Gubben stannade sin bil och tog fram en pistol. Jag hade min redo. Jag sköt ett skott, ett till och ett till. Han träffades i armen 2 av 3 gånger. blodet skvätte på rutan. Nu körde han rakt emot Cissi och Beijer och han körde rakt på dem. Nu låg dem ner på den hala vägen och led. Han körde över dem, bokstavligt talat. Man såg platta ränder på dem. Jag ville inte se mer.
Vi sprang hem till mig, till min mamma. Där var det ingen hemma. Det såg ut som de hade lämnat allting och bara dragit. Min bror var dock hemma och helt mongo. Han körde kross inomhus och brydde sig inte om nånting. Jag bad honom att hjälpa oss, men han sket totalt i att vi var jagade av en psykopat-gubbe.
Sprang in och försökte gömma sig så gott det gick. Jag hittade ett gevär som jag laddade och var berädd att skjuta det första som kom i min väg. Jag hörde gubbens flås efter ett tag och unden skällde. Vi var hemma hos min mamma ett bra tag, jag vet att jag försökte sova lite i en gömd garderob nånstans och det blev kallt och mörkt.
Under gryningen hittade jag två av mina vänner. En tjej och en kille. Vi hade sommarkläder på oss så vi frös eftersom det var vinter ute. Blåfrusna om händer och ansikten. Efter en lång stunds rädsla för att höras gjorde vi ett tappert försök att springa ut och skjuta gubben. Jag såg honom, han fick flera skott i sig men reste sig bara upp igen och gick mot oss. Vi sprang i den höga snön utanför och SMACK så kände jag en otrolig smärta mellan skulderbladen, jag blev skjuten. Jag föll ihop i snön men sa till mig själv att ja skulle överleva så jag reste mig upp igen och sprang vidare.
Vi sprang till lägenheten där vi förut hade bott. Jag la mig ner på golvet, på mage och sa till den sista jag såg att ”Detta kräver hämnd…” och sen blev allt svart. Antagligen dog jag.
__________________________________________________________________________
Men det läskigaste var att när jag vaknade och kollade mig i spegeln vände jag mig om och kolla på ryggen, mitt mellan skulderbladen för att det gjorde ont. Så hade jag ett blåmärke lika stort som ett kulhål. Lite läskigt, undrar vad jag gör i sömnen egentligen.
Samma sak när jag drömde att jag blev skjuten i benet så hade jag värsta blåmärket där när jag vaknade och hade ont som fasen. Ja, drömmar.. jag vill inte drömma mer. Det känns inte som jag får en enda minuts sömn :/
Men jag har nog kommit på källan till drömmen. Det sägs ju att det man är med om under dagen bearbetar hjärnan på natten. Så detta måste alltså varit orsaken till drömmen:
1. Kalle berättade om en film där en kille upptäcker att hans granne är en psykopatmördare eller nåt.
2. Jag tänkte på Cissi och Beijer av någon anledning.
3. Jag saknar Frida och pratade med henne lite igår.
4. Och jag såg en väldigt skabbig hund igår som jag bara ville avliva.